Jag kom ner på IVA efter jag vaknat ordentligt efter narkosen, så fick jag se mitt lilla barn bättre. Jag va helt förstörd och fortfarande lite dåsig första gången jag såg honom. Men nu kunde jag se och tänka klarare. Jag frågade läkarna och sjuksköterskorna om han skulle överleva, om han skulle vakna, om han var hjärndöd. Men ingen svarade mig. Dom sa ingenting. Ingen svarade på mina frågor. Jag blev förvirrad, upprörd, ledsen och arg. Alla känslor som jag inte kunde få fram. Jag bara låg och tittade på honom. Vågade inte riktigt röra honom jag bara låg där och tittade, stirrade. Det kändes som att en del av mig dog. Av att inte veta vad som händer eller vad som hänt. Jag bara låg bredvid mitt barn och stirrade. Lever han? Är han död? Vad jag fick veta den gången var att han låg på kylbehandling, det vill säga att dom sänkt hans temperatur till 33 grader. För att "stänga" av kroppen så hjärnan kan läka. Kylbehandlingen tog 3 dagar. Han låg med 2 IV slangar i navelsträngen. För att han fick 2 olika antibiotika. Han hade sond och näringsdropp. Respirator och 6 st "plåster" på huvudet som övervakade hjärnan. Plattor som höll koll på syresättningen, hjärtat och andetag. Allt detta på min lilla Gabriel. Och detta hade han under kylbehandlingen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kylbehandlingen fungerade, när dom värmde upp honom igen till normal temp så såg dom att han kunde andas själv. Med lite mer hjälp. Så dom satt in en supapp. Supappen blåser in luft i lungorna för att hålla dem utvidgade. Han vart väldigt trött av a...

En söndag av många söndagar. Det var sista söndagen som gravid. Fick värkar tidigt på morgonen. Men det var inga problem att vara hemma än. Jag ringer in till förlossningen och pratar med dem. Jag kunde vara hemma så länge jag klarade av det. Tiden g...