Jag kom ner på IVA efter jag vaknat ordentligt efter narkosen, så fick jag se mitt lilla barn bättre. Jag va helt förstörd och fortfarande lite dåsig första gången jag såg honom. Men nu kunde jag se och tänka klarare. Jag frågade läkarna och sjuksköterskorna om han skulle överleva, om han skulle vakna, om han var hjärndöd. Men ingen svarade mig. Dom sa ingenting. Ingen svarade på mina frågor. Jag blev förvirrad, upprörd, ledsen och arg. Alla känslor som jag inte kunde få fram. Jag bara låg och tittade på honom. Vågade inte riktigt röra honom jag bara låg där och tittade, stirrade. Det kändes som att en del av mig dog. Av att inte veta vad som händer eller vad som hänt. Jag bara låg bredvid mitt barn och stirrade. Lever han? Är han död? Vad jag fick veta den gången var att han låg på kylbehandling, det vill säga att dom sänkt hans temperatur till 33 grader. För att "stänga" av kroppen så hjärnan kan läka. Kylbehandlingen tog 3 dagar. Han låg med 2 IV slangar i navelsträngen. För att han fick 2 olika antibiotika. Han hade sond och näringsdropp. Respirator och 6 st "plåster" på huvudet som övervakade hjärnan. Plattor som höll koll på syresättningen, hjärtat och andetag. Allt detta på min lilla Gabriel. Och detta hade han under kylbehandlingen.